ZDENKO JURČEVIĆ
Tränare

– Bra tips –

Professor Radivoj Hudetz är aktiv i bordtennis från 1947 tills idag.

Radivoj Hudetz (född 30 januari 1935 i Zagreb (då Jugoslavien, nu Kroatien)) är en före detta jugoslavisk bordtennisspelare, tränare och funktionär. Radivoj Hudetz började spela bordtennis i skolan och från 1947 i Zagreb-klubben Mladost, senare i de jugoslaviska första divisionsklubbarna Sloboda, BTK Industrogradnja, BTK Poštar, sedan 1963 till 1969 i Tyskland i flera serier och Bundesliga,

Till exempel på Oberliga- und Bundesligavereinen, etwa bei SV Saar 05 Saarbrücken och SV Weißblau-Allianz München. I herrar och ungdomsdubblarna blev han jugoslaviska mästare, i herr och ungdomssinglarna var han tvåa. Han spelade för herrarnas och ungdoms landslag i Jugoslavien och deltog 1958 och 1960 EM.

Redan 1959 fick han sitt examensbevis som bordtenns tränare vid idrottsuniversitet i Zagreb. Han började sin tränarkarriär 1960 i Zagreb – BTK Ribnjak bordtennisskola, sedan som ungdomstränare i BTK Poštar (Dragutin Šurbek och Zlatko Čordaš som spelade i jugoslaviska ungdomslaget). Senare blev han tränare för ungdomslandslag i Jugoslavien.

Från 1965 till 1969 var han tränare för Bayerska bordtennisförbundet och tränare för det tyska ungdomslandslag . Från 1970 till 1975 tog han sedan över som tränare av damarna i BTK Mladost Zagreb, som vunnit det jugoslaviska mästerskapet flera gånger. Nästan parallellt var han huvudtränare för det jugoslaviska kvinnliga landslaget från 1971 till 1978. 1979 tillträdde han den jugoslaviska bordtennis huvudkontoret tills 1983.

Dessutom var han avgörande i konceptet och förverkligandet av sin vän Tibor Harangozs bordtennisskola, som ledde fram till 1995 som huvudtränare.

Från 1971 till 2003 var han professor i bordtennis vid idrottsuniversitetet i Zagreb och även gästprofessor från 1973 till 1988 vid idrottsuniversiteten i Sarajevo och Ljubljana.

Prof. Radivoj Hudetz som författare.

Hudetz skrev flera böcker och mer än 300 artiklar om bordtennis teknik, några böcker översattes till flera språk.

Hudetz: Alles über Tischtennis Technik. 1984 (tyska)
Hudetz: Taktik im Tischtennis: Mit dem Kopf gewinnen. 2004 (tyska)
Hudetz: Tehnika stolnog tenisa, Zagreb 1984, (kroatiska)
Hudetz: Tennis de Table Technique 1986, (franska)
Hudetz: Tehnika sa Vladimirom Samsonovom, 2000 (kroatiska)
Hudetz: Technique with Vladimir Samsonov, 2000 (engelska)
Hudetz – Jajčević: Stoljeće stolnog tenisa u Hrvatskoj, 2002 (kroatiska)
Hudetz: Nastolni tenis – tehnika, 2003 (ryska)
Hudetz: Tennis stolowy, 2003 (polska)
Hudetz: Taktika stolnog tenisa, 2003 (kroatiska)
Kondrič, Hudetz, Furjan: Osnove stolnog tenisa, 2010 (kroatiska)

Från 1976 till 1991 var Hudetz chefredaktör för den jugoslaviska TT-tidningen ”Spin”.
Från 1969 till 2005 huvudredaktör för tidskriften ”Bordtennis Nyheter”.
I det jugoslaviska leksikografiska institutet höll han 1980 till 1986, tjänsten som redaktör för sport och vice chefredaktör för ”Sport Lexicon”.

Han har undervisat Bordtennis teknik och lång tid medlem i styrelse i ITTF  ITTF President Advisory Council –

Han höll föreläsningar vid många internationella bordtenniseminarier i Grekland, Schweiz, Italien, Ryssland, Frankrike, Egypten, Israel, Cypern, Ungern, Österrike,Tjeckien, Kroatien,Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Norge, Serbien, Makedonien och inte minst Tyskland, gav han föreläsningar.

Från och med 1987 var han konsulent för undervisning för tränare i Tyskland Bordtennisförbundet i flera år .

Till exempel tränare:
Mario Amizic, Leonardo (Leo) Amizic, Anton Stipancic, Dragutin Surbek , Zlatko Cordas, Zlatko Novakovic, Roman Plese, Daniel Rojnic, Zdenko Jurcevic, Amos-Petar Zovko och många många andra.

Tränare som har varit landslagstränare för följande länder:
Jugoslavien, Tyskland, Italien, Japan, Rysland, Qatar och i många andra länder.

I massorna av spelare som har tränade av några av tränare och jag tar några av dem till exempel:
Jörg Roßkopf, Vladimir Samsonov, Philippe Saive, Zoran Primorac,Dmitri Mazunov, Jörgen Persson, Jun Mizutani, Alexey Smirnov, Petr Korbel och många många andra.

Bordtennis tidigare och bordtennis idag
Bordtennis idag och för femtio, sextio år sedan är två helt olika sporter, bord och bollar förblev lika, idag är borden mestadels blå, då var de uteslutande gröna.
Celluloidbollar är idag 40 mm i diameter, 38 mm i storlek, vita och nu orange, 2014 är gjorda av plast.
Racketerna har helt förändrats och samtidigt förändrat själva spelet helt. Allt annat om bordtennis har genomgått enorma förändringar, bordtennis har blivit en olympisk sport, det finns otaliga spelare och professionella tränare samt internationella turneringar i alla kategorier. En gång i tiden var bara ett fåtal spelare professionellt engagerade i bordtennis och spelade i olika mer eller mindre cirkustävlingar.
Världsmästare Bergman kunde inte försvara sin titel 1951 eftersom han anklagades för ett olaglig prestanda för pengar,
1952: s världsmästare Satoh i Japan diskvalificerades från sin bordtennisförbundet på anklagelsen om professionalism!
Den första professionella tränare i Tyskland var Vilim Harangozo som blev en tysk förbundskapten 1965!
Bordtennis har bara varit en olympisk sport sedan 1988.
Ungdomar idag har ingen aning om hur bordtennis brukade vara.
Här är några ”berättelser från antiken”!

Bordtennisbollar och racket:
Idag är det inget problem att få bollar och racket om du vill spela bordtennis. Då jag började spela bordtennis i slutet av 1940-talet tills djupt in på 1950-talet var bollar och racket svåra att nå rekvisita. Den nya bra bollar var en riktig skatt på den tiden. Vi gjorede allt som vi kunde och vet bäst. Vi samlade spruckna bollar på klubben, lappade dem och fortsatte att spela med dem. Vi reparerade dem med acetonsilke som fallskärmar var gjorda av, eller så tog vi delar av trasiga bollar och med acetonbearbetade lappar på bollarna. Det är tydligt att sådana bollar studsade inte jämnt, men det var bättre än ingenting! Med tiden kunde bollar förvärvas, mestadels på den svarta marknaden, klubbarna fick enligt planen några bollar, vilket huvudsakligen var tillräckligt endast för turneringar. För oss var det dags för nya bollar efter en period med bolllappning, men det var kvalitetsbollar som knappast skulle tillfredsställa hobbypingpongspelare i stugan idag…

Som nybörjare länge spelade jag med en racket som hade kork på ena sidan och gummi på den andra. Med mycket hårt arbete och mycket pengar från mina föräldrar kunde jag få en ny Bergman-racket som jag spelade med i flera år, tills de stal den från mig.

Efter svamp gummi (Fritz, Österrike) gummi upp för första gången 1951 och efter 1952 vann japansk Satoh sensationellt det individuella världsmästerskapet med ett sådant gummi. Svamp gummi racket dominerade andra halvdelen av 5O: erna, men de var inte lika utbredda i vårt land. Min klubblagkamrat Ivan Stojić, var den första i vårt land som tänkte på att säta ett gummi med svamp på svampen och därmed göra den första racketen med ett ”sandwichgummi” i ”inhemsk produktion”. Med sin uppfinning orsakade han många problem för sina motståndare, helt ovanliga till effekterna av denna typ av gummi. Efter förbudet mot svampgummi 1959 var det dags för ”baksida” och ”mjuka” gummi, och efter 1960 var det dags för toppspinn. Under tiden är problemet inte längre hur man får en racket att spela med, det är ett problem att välja en racket att spela med, det finns otaliga typer av kvalitetsgummi med mycket olika egenskaper och också otaliga stommar. Numera köper seriösa racketball tävlingar inte längre färdiga racket en typ av gummi sätts vanligtvis på backhanden, en annan är forehanded och stomme väljs och det finns otaliga alternativ att välja det bästa individuellt. Det brukade vara svårt att få racket och idag att välja en racket!

Spelet och publiken
I början av 1950-talet fanns det inga svampracketar ännu, och särskilt inte de så kallade ”sandwich” racketarna, det vill säga gummi och svamps underlägg. De nabb gummi då tillät bara ett spel som såg ut som en slow motion-film jämfört med dagens spel. Dessutom var de rotationer som kunde ges till bollar med klassiska nabbgummi mycket mindre än de rotationer som är möjliga med dagens ”baksida” gummi, så det var inte möjligt att utföra den grundläggande toppspinattacken, kontring och block var också nästan okända. Vid den tiden fanns det en annan så kallad ”regel om tid” speltiden för en uppsättning var begränsad till 20 minuter, varefter uppsättningen gavs till spelaren som ledde eller spelade vinnande poäng vid den punkten. Spelen i tid var inte så ovanliga när två duktiga försvarare mötte. Sådana matcher agerade åskådare som ett medel för lugnande. Detta sätt att spela var verkligen inte intressant för tittarna och för spelarna var det mindre krävande fysiskt, mer krävande för koncentration.

När det gäller åskådare och idrott var särskilt ungdomar mycket mer engagerade i idrott. Mycket mer tid tillbringades ute, jagade olika bollar, springer, hoppade, inga datorer eller mobiltelefoner, väldigt lite tv. Sporttidningar och tidskrifter, sportrubriker i dagböckerna skrev mycket mer om alla sporter, till skillnad från idag när det minskades i liten utsträckning, främst till fotboll och flera andra ”viktiga sporter”. Kan du tänka dig att 1955 är en bordtennisspelare? Dr. Žarko Dolinar utropades till idrottare i årtiondet i det dåvarande Jugoslavien, och bordtennis var inte ens en olympisk idrott då? Det har varit utbredd prat om bordtennismatchningar och evenemang; idag har man vunnit European Table Tennis Championship i herrdubblar två, tre rader i dagspressen, och nästan ingen känner den europeiska dubbelsmästaren Gaćina.Det var mycket fler åskådare på idrottsevenemang än idag, inte bara i fotboll utan i alla andra sporter. Naturligtvis berodde detta på att det på femtiotalet praktiskt taget inte fanns någon TV med sändningar av sportevenemang och utbudet av andra former av underhållning var mycket mindre.

Hur man har rest i 1950-talet
Från den tiden jag började spela till slutet av 1950-talet tävlingar, med få undantag, reste med tåg. Tror inte att tågresor vid den tiden fortfarande är jämförbara. Det har varit många slags upplevelser på dessa resor. Vi reste till Ohrid i olika varianter, oftast med tåg från Zagreb till Skopje och sedan med buss till Ohrid, vi gick en gång med smalspårig järnväg från Skopje till Ohrid. Tåget från Zagreb till Skopje skakade oändligt i ”Orient express” som var allt annat än ”express”, utan undantag alltid överfullt. Avståndet från Skopje till Ohrid är cirka 180 kilometer, men det reste nästan som i en hästvagn, 7-8 timmar eller mer!

Tibor Harangozo, som har arbetat i Tyskland sedan mitten av femtiotalet, organiserade för vår klubb (först Industrogradnja och sedan Poštar) i några år i rad en turné på cirka tjugo dagar. Under dessa turer spelade vi mest i Tyskland men också i Luxemburg, Belgien, Nederländerna, Frankrike. Det hände mestadels varje dag och resan uteslutande med tåg.. Vi har spelat med olika klubbar, stads och provins spelare och till och med landslag.

Träningsläger
Idag organiseras speciella träningsläger för bordtennis för klubbar och olika val från stad, provins, nationell till kontinental. Öppna träningsläger är mycket populära och öppna för vem som helst, vare sig de är individ eller i grupp, oavsett ålder och kvalitet, de behöver bara betala ett visst belopp.

En speciell berättelse i mitt liv var träningslägren för Tibor Harangozo International Table Tennis School. Från slutet av femtiotalet, alla sextiotalet, sjuttiotalet tills djupt på åttiotalet, var jag en vanlig engagerad först som sparringpartnertränare, sedan som tränare och senare som huvudtränare på Tibor Harangozo International Table Tennis School. Det var en bra idé av Tibor Harangoza, som var den första som tänkte på att inrätta en skola som denna – han samlade bra sparringspartners och senare topptränare och erbjöd organiserade träningsläger på Saarbrücken sportscenter för alla som ville träna bra och naturligtvis betala för det. Det var också den första skolan som systematiskt arbetade med att anta speltekniker, göra övningar med en variant av ”many balls” träning, under denna tid ett revolutionerande typ av träningssystem. Fram till slutet av 1960-talet kom läger i många länder till sådana träningsläger, en tid då deras bordtennisförbundet ännu inte erbjöd träningsläger för sina toppspelare.

År av sådan övning har hjälpt mig att inse att en tränares grundläggande uppgift är att hjälpa spelaren maximalt inom de individuella möjligheterna och – om inte för nybörjaren – inom den redan förvärvade tekniska kunskapen. Oplaglig kartläggning av ”ideala” tekniker, taktik, träningsmetoder för dina elever, utan att ta hänsyn till deras individuella egenskaper, är i de flesta fall kontraproduktiv.

Med tiden har Tibhar International Table Tennis School samlat ett antal topptränare som Charles Roesch, Tommy Terecik, Mario Amizic, Eva Jeler och många andra, skolan har spridit sig över hela Europa. Idag finns det ett antal arrangörer av sådana träningsläger som faktiskt kopierar och vidareutvecklar idén om den mycket framgångsrika Tibora Harangoza-skolan från slutet av 1950-talet.

Under de tre decennierna som jag tillbringade som sparringpartner, tränare och huvudtränare i skolan var det många olika händelser som återstod i mitt minne. De första åren arbetade skolan uteslutande på ett idrottscenter i Saarbrücken. Jag arbetade med två av mina nära vänner, Berg och Schreiner, som byggde de världsberömda bordtennisbolagen mycket senare.

Fram till idag är profilen för spelare som kommer till TIBHAR-träningslägren mycket varierande. Från seniorer, juniorer, kadetter i sina länder, genom unga nybörjare, veteraner som vill förbereda sig bättre för att besegra sina arga motståndare under hösten, kommer alla med en önskan att göra framsteg i lägret.

Som deltagande i lönelägret förväntar sig alla att de kommer att uppmärksammas individuellt, att lägret kommer att vara personligt till nytta för dem, annars har de inte längre intresse av att komma till träningslägr och det kommer säkert inte att vara en positiv propaganda för skolan. Jag gick till skolens sikt och rutnät, lärde mig att tänka i kategorin – hur man kan hjälpa en spelare att bli bättre och förstå det utan en bra filosofi. I det arbetet hade jag naturligtvis både framgång och misslyckande, men eftersom skolan har lyckats fungera bra för mig i tre decennier, även när jag var huvudtränare, antar jag att det var mer framgång än misslyckande.

Av alla de olika deltagarna i dessa läger var avsnitt från ett läger vid sjön Chiemsee, Bayern, i mitt minne, särskilt minnesvärda. Den första dagen samlades lägredeltagarna runt det etablerade systemet, checkade in och på kvällen var det en introduktionsträning, som faktiskt fick lära känna deltagarna och tilldela dem till träningsgrupper enligt deras styrka. En äldre dam (jag fick reda på senare att hon var 82 år checkade in hos mig, som kom med en tjej på cirka 16-17 år. Eftersom de tillsammans hade anmält sig till ett dubbelrum antog jag att det var mormor som kom med sitt barnbarn för att skydda henne från de frestelser som hennes barnbarn kan bli utsatt för utanför bordtennis! Av den anledningen bad jag flickan att komma till introduktionsutbildningen på kvällen och sa ”mormor” att träffa träningen fritt eller gå en promenad. ”Mormor” sade offensivt att de var två spelare från samma klubb och att hon kom för att lära sig forehand topspin eftersom hon inte träffade det slag när hon var ung och nu missar hon det i veteran turneringar! Under de kommande tio dagarna behärskade ”mormor” ständigt toppspinntekniken på förhand, ständigt bad mig om ytterligare förklaringar, individuellt arbete med henne, ytterligare utbildning! Jag var rädd att ”mormor” inte skulle uthärda det fysiskt, orolig för att något inte skulle hända henne på grund av för mycket ansträngning, men trots alla varningar var hon orubblig i sin ambition. Efter två veckors träning lärde hon sig verkligen något med stor vilja, och jag kämpade mer med det än med något landslagspelare. Efter ett halvt år på ett läger såg jag hennes namn igen och tänkte med skräck på alla smärtor som väntar på mig. Damen kom inte upp i slutet och spelarna på hennes klubb berättade för mig att hon hade körts över av en bil två dagar före lägret. Jag var verkligen ledsen för henne men inte för hennes förhand toppspin.

Taktikens grundstenar
Ett kapitel ur Prof. Radivoj Hudetz,
Taktik im Tischtennis. Mit dem Kopf gewinnen.
Liten översättning från tyska av Bengt Ericson
För att kunna genomföra en taktisk plan med framgång, använder en spelare olika taktiska grundstenar. Dessa utgörs av bollens hastighet, rotation, riktning, placering och bana. De kan ändras under spelets gång och låter sig kombineras på många olika sätt. På det viset kan oändligt många olika spelsituationer uppstå. Taktiska grundstenar handlar enbart om de tekniska och taktiska element med vilka spelet om en poäng byggs upp. Spelarens fysiska och psykiska egenskaper har man då ännu inte berört. Taktiken under en match består dessutom inte bara av nämnda grundstenar utan omfattar många olika handlingar, som till exempel intensivt spel mot motståndarens svaga sidor, hur man utnyttjar pauser för att dra ner eller trissa upp spelrytmen, och mycket annat.

Tempo
Det finns huvudsakligen två sätt att påverka spelets tempo. Först och främst genom slagväxlingens frekvens, som ökar med ett tidigare tillslag på bollen. I det fallet rycks även motståndaren med och bollbanan blir betydligt kortare. (Om en boll träffas 25 cm tidigare har den också bara 25 cm kortare väg tillbaka, vilket betyder en vinst på en halv meter). Det andra sättet innebär ökad hårdhet eller kraft i slaget, vilket ger snabbare bollar.
Med tanke på det lilla utrymme som bordtennis spelas på, ser det vid första anblicken ut som att man alltid bör spela bollen så snabbt som möjligt, för att motståndaren ska få kortast möjliga tid att reagera. Men i praktiken kan även en långsam boll vara verkningsfull, om man växlar tempo i spelet och kombinerar snabba bollar med långsammare. Vid mycket snabba bollar måste man dessutom ha klart för sig att det är svårare att kontrollera slaget ju snabbare bollen anländer, vilket direkt ställer krav på spelarens tekniska kunnande. Ju stabilare och framför allt anpassningsbar tekniken är, desto precisare kommer också spelaren att kunna spela snabba bollar. En avsiktligt växling av hastighet och slagstyrka, så kallad tempoväxling, är ett mycket verkningsfullt och framgångsrikt taktiskt medel i bordtennis.
Moderna defensivspelare försöker störa en offensiv spelares rytm med inflikade angrepp, där tempo och rotation förändras samtidigt . En offensiv spelare försöker också att variera tempo och rotation i angreppet, för att göra det svårare för den defensive att returnera precist. Tempoväxling som taktiskt medel används också framgångsrikt av offensiva och blockerare i spel mot andra offensiva eller blockerare. Skruvande offensivspelare växlar gärna tempo och rotation mot blockerare för att försvåra blockeringen. Om man blockerar och varje boll träffar racketen med nästan samma hastighet och rotation, kan man lätt ställa in sig och närmast automatiskt hålla fram racketen; det enda problemet förblir då var motståndaren placerar bollen. Men om angriparen ständigt växlar hastighet och rotation på bollen, och dessutom placering, blir motståndarens uppgift väsentligt mer komplicerad, eftersom inte bara den växlande placeringen utan också växling i tempo och rotation måste tas med i beräkningen. Omvänt spelar också en blockerare snabbare eller långsammare och med olika placering, för att förleda angriparen till misstag, eller för att eventuellt få en egen chans. Detsamma gäller naturligtvis också för spel mellan två offensiva eller mellan två blockerare eller kontringsspelare. I modern bordtennis växlar de nämnda rollerna ständigt, till och med inom samma bollväxling. Spelare som Samsonov går ofta omärkligt över från rollen som blockerings- och kontringsspelare till den som angripare, kontrare eller till och med försvarare, den sista rollen oftast med höga toppspinn (ballongplock) från distans. Framför allt ska man undvika att spela flera bollar efter varandra i samma tempo, vilken speluppfattning det än gäller. En motståndare kan alltid snabbt och lätt ställa in sig på ett spel där det inte förekommer någon tempoväxling. Som regel skall man bemöda sig om att växla mellan snabba och långsammare slag så distinkt som möjligt – det är till exempel ingen fördel att successivt öka hårdheten i en slagväxling. Lika tokigt är det att alltid spela snabbare och snabbare. Man måste allt emellanåt också kunna dra ner på tempot och göra spelet långsammare. Ofta kan man spela till sig en poäng just på det viset, eller en situation som möjliggör ett avgörande slag. En defensiv spelare får till exempel ofta stora problem med en långsam boll, på vilken det följer en snabb som fäller honom pladask. Detsamma gäller även mot en offensiv spelare på halvdistans.
I praktiken sker tempoväxling oftast i förbindelse med en ändring av rotationen. En sådan växling i rytmen omöjliggör för motståndaren att handla automatiskt och tvingar honom att spela varje boll på nytt, vilket minskar såväl hans handlingsutrymme som hans träffsäkerhet.
Rotation
Bollens rotation har tack vare de moderna racketbelagen och snabblimning fått en utomordentligt stor inverkan på spelet. Rotationer på mer än 150 varv per sekund (mer än 9000 per minut) påverkar bollens studs från bordet och från racketen såväl som bollbanan så starkt att skruv har blivit ett av de viktigaste taktiska medlen. Såväl ändring av rotationens hastighet som dess riktning spelar därvid en stor roll varvid båda, som tidigare sagts, oftast är förknippade med en förändring av bollens hastighet.
Defensivspelare använder sig av rotationsväxling när de skär, genom att blanda bollar med mer och mindre underskruv. Växlingen förstärks av att man vänder på racketen vars sidor är klädda med olika belag. Oftast har man långa nabbar på backhandsidan och ”greppande” nabbar invändigt på den andra. Nu för tiden spelar många defensiva med korta i stället för långa nabbar på backhand. De korta nabbarna gör det möjligt att ge bollen en starkare eller svagare rotation med hjälp av slagvinkeln utan att man behöver vända på racketen. Förändringar i bollens rotation tvingar en angripande motståndare att ständigt anpassa sina slag, vilket hindrar honom från att fritt utveckla sitt angreppsspel eller får honom att missa.
Även moderna offensivspelare med toppspinn växlar rotationsstyrka, oftast ihop med bollhastigheten. Ändring i rotation gör det omöjligt för motståndaren att, så att säga, returnera automatiskt. Varje boll blir annorlunda och motståndaren måste hela tiden ställa om sig, vilket inkräktar på hans handlingsfrihet. Om det däremot alltid kommer lika starkt skruvade bollar kan motståndaren snabbt ställa in sig på det, även om det rör sig om kraftig rotation. Mot ständigt växlande rotation måste han emellertid alltid anpassa sina slag på nytt.
Att byta rotationriktning är, vid sidan av ändring i rotationsstyrka, både i angrepp och försvar ytterligare ett taktiskt medel. Därvid avses i första hand växling från över- till underskruv och omvänt. En angreppsspelare med toppspinn från halvdistans kan i ett kritiskt läge plötsligt låta ett backhandslag med underskruv följa på offensiven. Detta byte av rotation i förening med tempoväxling kan bereda motståndaren stora svårigheter. Visserligen kan ett sådant slag bara lyckas om det kommer som en överraskning, vilket kräver ett vederbörligt stort tekniskt kunnande. Defensivspelare använder ofta den motsatta växlingsföljden. På underskruv följer en angreppsboll med överskruv. Många moderna defensiva spelar med backhand nästan uteslutande underskruvade försvarsbollar, och med forehand övervägande angrepp med toppspinn. Även sådana kombinationer gör livet svårt för motståndaren.
Placering
En precis bollplacering är ett enormt viktigt taktiskt medel. Fastän bordets dimensioner är mycket små, kan man spela till sig betydande fördelar med en precis placering. Att stå riktigt i förhållande till bollen är av största vikt för slagprecision och slagstyrka. Man bör därför störa motståndaren med lämplig bollplacering för att därigenom hindra honom att i tid inta en god ställning i förhållande till bollen. När det gäller bollplacering kan man skilja mellan placering i sidled och i djupled.
Placering i sidled
Diagonal och parallell placering
Vid diagonal placering är bollbanan cirka 20% längre än om man spelar parallellt med bordets långsida. I regel är det svårare att spela parallellt eftersom bollens väg är kortare. Därigenom blir också nätet till ett större hinder för bollens bana genom luften. Dessutom måste kroppshållning, racketens ställning mot bollen och slagets riktning ändras. Å andra sidan har motståndaren kortare tid på sig att reagera när man spelar parallellt, eftersom bollen flyger kortare väg på kortare tid. Dessutom måste han anpassa sin ställning mot bollen. I modern bordtennis är spel med parallell placering ett verksamt och viktigt taktiskt medel.
Slagvinkel
Alltid när man spelar en boll till ett bestämt område på bordet, kan man förvänta sig att returen kommer i en bestämd vinkel. Om man till exempel spelar en diagonal boll från den egna forehandens hörn, kan man förvänta sig en retur i vinkeln mellan denna forehand-diagonal och riktningen parallell mot backhanden. En diagonal placering mot backhand är i det här fallet omöjlig.
Om man däremot spelar en parallell boll från det egna forehand-hörnet, kan man vänta sig en retur i vinkeln mellan denna forehand-parallell och diagonalen mot backhandsidan, vilket i detta fall kan innebära en nog så oangenäm boll. På grund härav spelar man oftast diagonalt om man står under press, och parallellt när situationen är lovande och det lönar sig att med ett överraskande eller hårt slag vinna bollen eller åtminstone ett tillfälle att slå tillbaka. I de flesta fall bör ett parallellt slag därför inte utföras svagt, utan sätta tryck på motståndaren. Å andra sidan kan man sedan, om man sätter motståndaren under diagonalt tryck, vänta sig en retur i ungefär samma riktning. En situation som man bör utnyttja.
Placering mot rackethanden eller mot kroppen
När det gäller placering i sidled ska man alltid försöka spela mot sådana punkter från vilka motståndaren inte kan nå bollen väl utan att behöva flytta sig – med andra ord: man ska alltid undvika att spela direkt på motståndarens racket. Därtill kan man placera bollen extremt åt vänster eller höger, om möjligt så att den inte studsar ut över kortsidan utan över sidolinjen (krossboll eller vinkling). En annan möjlighet är att spela ”i magen” på motståndaren. Helst ska man då sikta på rackethandens armbåge. Den är en mycket känslig punkt för spelare med klassisk handskaksfattning, eftersom de måste vika ut handen åt forehand eller backhand för att kunna få till ett bra slag. För pennskaftspelare är detta ett mycket mindre problem, eftersom de spelar med enbart ena sidan av racketen, och tack vare såväl deras ”push-” eller ”stöt-teknik” i backhand som deras allmänna forehandsorientering inte har några stora problem att spela framför kroppen utan att behöva vika ut handen.
Vid placering ”i magen” eller mot armbågen på en spelare med klassisk racketfattning är punkten man bör spela mot inte densamma i alla lägen. Den hänger på om motståndaren inväntar bollen i forehand-, backhand- eller neutral position. Om motståndaren står i backhandposition skall man spela mot en punkt till höger om armbågen (om han är högerhänt). Om motståndaren däremot står i forehandställning siktar man mot en punkt mellan armbågen och kroppen. Vid spel mot kroppen är motståndaren tvungen att först besluta om han ska spela bollen med forehand eller backhand, och samtidigt om han måste förflytta sig i sidled. Allt detta kostar tid, försvårar returen och kan leda till direkt poängförlust. Om mottagaren spelar bollen med forehand blir det mycket troligt en forehand mitt framför kroppen, eftersom det inte finns tid att inta en riktig forehandsställning och göra sig beredd. Om han däremot beslutar sig för att slå med backhand, så kommer en högerhänt att med höger ben ta ett steg åt forehandsidan, flytta kroppsvikten dit och vrida kroppen åt backhand för att kunna spela en backhand från mitten av bordet. Detta är ofta fallet med spelare som är bra på backhand. Svagheten hos en sådan reaktion ligger i att backhandhörnet därigenom blir utan täckning, och i en dålig ställning för mottagaren om nästa boll skulle komma i forehand. Allt detta är reaktioner i en nödsituation som bör övas i träning; såväl spel mot armbågen som svar på sådant. Särskilt väl lämpat är här att träna med ”lådan”.
Placering mot kroppen hänger inte bara på motståndarens ställning eller det slag han nyss har spelat, utan också på hans spelstil och rörelsemönster. Att placera bollen på ett lämpligt sätt är därför inte enkelt och fordrar att man ständigt iakttar motståndaren. Efter en kort serve, eller som fortsättning på ett spel med korta bollar, har en placering på motståndarens armbåge särskilt goda utsikter att lyckas. Motståndaren står då nära bordet, så att en lång, aggresiv stöt eller en hård flipp mot armbågen ger honom stora svårigheter. På en diagonal slagväxling backhand mot backhand kan en snabbare boll i armbågen eller på höger sida nedanför armbågen (på en högerhänt) spelas. På en diagonal forehandsduell kan den snabba bollen sättas mot kroppens vänstra sida (på en högerhänt).
Taktiska varianter vid placering i sidled
När det gäller placering över bordets bredd finns det några taktiska grundscheman. Man kan fördela bollarna extremt till höger och vänster i avsikt att försvåra för motståndaren att fånga upp hörnbollarna och därmed förhindra att han kommer väl till för att slå. Sådana placeringar används övervägande mot forehandsorienterade offensiva från halvdistans och mot defensiva. Däremot kan sådana placeringar rentav spela i händerna på tvåsidiga offensiva och offensiva som står nära bordet, på grund av den kortare bollbanan och hjälpa dem att bättre komma till angrepp, eftersom de får bättre plats att utföra verksamma slag. I vilket fall är en ständig placering långt över sidorna endast i undantagsfall framgångsrik. Normalt fördelar man bollarna oregelbundet och i möjligaste mån avpassade efter den konkreta situationen.
En annan ofta använd möjlighet består i att slå bollen flera gånger i samma hörn och överraskande byta hörn när en gynnsam situation uppstår. Övervägande spelar man då diagonalt mot en typisk forehandsoffensivs djupa backhand, i avsikt att om möjligt sätta hans forehand ur spel. Då måste man ta med i beräkningen att en forehandspelare är beredd på ett sådant spelsätt eftersom man ofta använder det mot dem. De är dessutom beredda att snabbt förflytta sig för att ta poäng med forehanden. Så snart en forehandspelare visar tecken på att flytta över, bör man placera en boll i djupa forehandsidan. Den motsatta varianten, med spel över forehanddiagonalen och plötsligt byte mot backhand eller armbågen, förekommer också i praktiken, helt klart oftare sedan man införde 40 mm-bollen. Den sätts ofta in i en angripares spel mot försvar, och då oftast mot den förment svagare forehandsidan hos motståndaren, varefter en boll plötsligt slås mot armbågen eller backhandsidan, vilket vållar stora problem vid omställning från forehand. Också vid dueller forehand-forehand loop mellan två offensiva spelare ser man ofta denna placering; den som först kan växla placering mot armbågen eller parallellt mot backhand vinner oftast poängen. Intensivt spel mot djupa forehandsidan förekommer också mot de offensiva forehandspelare, som spelar sämre angrepp härifrån än från backhandhörnet. Placering i djupa forehand används också inte sällan av defensiva i spel mot offensiva.
Placering mot kroppen eller armbågen väljer man med fördel mot spelare med klassisk racketfattning som står nära bordet. Hårda slag mot kroppen gör också nytta mot offensiva från halvdistans och mot defensiva. Placering mot kroppen följer oftast på placeringar i forehand- eller backhandhörnet i ett försök att avsluta mot kroppen. När man väljer placering måste man alltid betänka hur motståndaren reagerar på den. Storvuxna spelare med långa armar, alltså längre hävstänger, har i regel mindre problem med placering i hörnen, men större med placering mot kroppen. För mer småväxta spelare är det däremot omvänt. De forehandsorienterade offensivas svaga punkter hittar man på djupa backhandsidan och djupa forehandsidan, liksom vid korta bollar mot forehand. Djupa backhandsidan är en öm punkt även för att backhand är deras svaga slag och de dessutom alltid står beredda i forehandposition. Djupa forehandsidan är en svag punkt eftersom de vanligtvis står extremt långt åt backhandhörnet för att kunna täcka även det med forehanden, varvid vägen till djupa forehand emellertid blir mycket lång, så att de bara med svårighet hinner komma i läge för en boll på djupa forehandsidan. På grund av lång väg har denna spelartyp också svårigheter med korta bollar i bortre forehand. Dessa spelare kommer dessutom i dåligt läge för nästa boll efter en kort mot forehand: en högerhänt står då med sitt högra ben direkt mot bordet och axeln framåtvriden och en sådan position är ogunstig för ett följande forehandslag. Och backhandsidan är då inte heller täckt. Hos tvåsidiga offensiva och hos backhandsorienterade offensiva ligger den svaga punkten i djupa backhand. Spelare som helst står vid bordets mitt kan inte så lätt täcka den. Också forehandzonen nära mittlinjen är en svag punkt, eftersom tvåsidiga spelare ofta vill spela backhand härifrån. Då står de emellertid inte så bra till för bollen, och är efter slaget dåligt förberedda att fortsätta angreppet med forehand, helt bortsett från den då även dåligt täckta bortre backhand. Ofta är också en kort boll mot forehand en öm punkt för dessa spelare. Inte för att de skulle ha lång väg till bollen eftersom de ju står i mitten. Men som backhandorienterade spelare har de ofta backhandfattning på racketen och med en sådan kan man knappast slå en bra forehandflipp.
Placering i djupled
Placeringar i längdriktningen, det vill säga med kortare eller längre bollar, hör ofta ihop med ändringar i rytmen. Såväl defensiva som offensiva från halvdistans har problem att efter långa bollar reagera bra på en kortare. Vilket också gäller omvänt. I spel mot defensiva kan en kortare eller helt kort boll följa på flera långa, djupa slag, vilket tvingar spelaren närmare bordet. Därefter slås en lång och snabb boll, ofta i magen. Faran för anfallaren ligger i att han inte spelar den korta bollen tillräckligt precist, varpå den defensive inte bara har tid att hinna upp bollen utan också kan gå till poänggivande anfall. Växlingen lång/kort eller kort/lång används också i olika varianter i spel mellan två offensiva. Till exempel följer på kort/kort-spel en lång, hård flipp; eller på en snabb, lång blockering följer en kort, långsam blockering. Men sådana bollar kan ändå inte spelas med framgång mot offensiva som står nära bordet. De har knappast problem att hinna fram till de kortare bollarna.
Bollbanan
Även bollarnas bana har betydelse för spelet och kan sättas in som taktiskt medel, särskilt vid skruvade anfall och vid ballongplock, där man spelar höga bollar med överskruv. Vid långsamma angrepp med skruv flyger bollen i en hög bana, vid snabba skruvade slag i en flackare. Därvid kan rotationen vara lika stor, medan hastigheten är en annan. Vid ballongplock flyger bollen i en mycket hög båge. Därigenom vinner man tid för att placera sig för nästa boll. Ballongplock spelas bäst så att bollen flyger så högt som möjligt med mycket rotation framåt och träffar baslinjen. Då studsar bollen flackare från bordet och vinkeln blir oförmånlig för ett poänggivande slag. Om det därpå följer ett svagare slag till angrepp, kan man möjligen få tillfälle till motangrepp

“There are many factors in table tennis which influence the sport results of each player. Among those psychological elements which determine in great part the successful results in the competitions are— stress, the way how to overcome the stress, psychoregulation, motivation, the stage before the match, etc. Today, there are much more technically and tactically prepared top players than ten years ago, the number of the table tennis players who are professionals, who have a coach, who have excellent training facilities, who are playing intensively each day and who play against excellent sparing-partners. Under such conditions, the number of excellent player is much higher and it is more and more difficult to win against so well prepared players. This is why at such technically very well prepared players became very important to be able to play the best points in the most difficult situations. Besides excellent technical and tactical preparations the psychological preparations play in many cases the decisive role.

The top player must be prepared and ready to work with maximal motivation during each training, he must be trained to be able to retain the cold-blood in most difficult situations and he must be ready to play successfully even the most difficult points during the match. It is quite clear, that there are some players who were born with such ability, while the others must work extremelly hard to reach the necessary degree of the coolness, and who must work very hard to become top player. However, in both cases only through intensive training the desired results could be reached. 

Each top coach must have a pretty good knowledge of sports psychology. It is quite clear that the coach can not be acquainted with each necessary elements, but he must have a basic knowledge of psychological preparations and work on this field and he must cooperate with the sports psychological expert. Such experts, in most cases, do not know practically anything about the specific psychological burdens and demands of the table tennis sport. This is why the close cooperation between two of them becomes “a must” in order to realize the desired results.

The psycho-regulative method of the training are getting more and more importance on the field of the preparations of the table tennis top players. The progressive relaxation of muscle leads to the lowering of the tension and to the lowering of the blood pressure, regulates the respiration frequency and brings down the pulse. Autogenetic training is also very important and in the case of the auto-suggestion this way of mental training by presentation of some situations in the match, the movements and adaptness to various situations could greatly improve. All these represents today the necessary segment in the top players preparations. ” 

Prof. Radivoj Hudetz

Intervju med Prof. Radivoj Hudetz

Spela videoklipp