Pingis elementär kunskap

Table Tennis ABC
Bok är skriven av Zdenko Uzorinac

Zdenko Uzorinac

Delar från boken

Table Tennis ABC

Bokens innehåll







1.The coach and coach’s tasks and work



2.How does one working day of the coach look like?



3.Worries and hardship of coach



4.How to raise the authority of a coach



5.Selection – how to recognize a talent, future good player



6.Planning table tennis form



7.How coach could forster ability of good players?



8.Recommendation and advice of coach who raised top player



9.Advice before the tournament, during the match and efter match



10.Coach’s help in the critical phase of play



11.Interval training



12.The psychological preparations



13.Physical preparation of a table tennis player



14.Coach’s help in gaining self-confidence



15.Concentration in table tennis



16.Killer Instinct



17.Motivation is very important factor of success



18.Creation of tactics



19.What could be learned from the defeat?



20.The secret of playing doubles



21.Importance of warming up



22.Harmony between the practising and resting



23.Over-trained player – How to avoid or help it?



24.Fatigue and recovery





161 to 257

The coach and coach’s tasks and work
The champions are being born. However the champions are also being created. You are wrong if you think that it is easy to make a champion. However, it is not impossible!
Stubborn, permanent, hard training is inevitable, but to work more and more does not necessarily mean that the training would be in such a way better or more successful. How to make better and how to improve the skill in a very heavy and complex game as table tennis? By most difficult training, with more and more training, by simulating of the shots which are mostly used in the tournaments, or by intelectual efforts and by special tactics? Or by physical preparations?
With all these elements – partially!
Most experts consider that the better results could be achieved only through a good coach. The self-trained table tennis players are quite rare in todays table tennis. To be a coach is a professional job, same like a professional table tennis player. They both have quite determined tasks. The coach must also make extraordinary efforts in order to reach successful results. It is very important that the coach likes his job, that his job becomes a part of himself. Otherwise, it would become very difficult to work through years, in spite of the attractive salaries. It is not real to expect that the good coach be a magician.
Creation of tactics
In order to help the player in creating the tactics, it is
necessary for the coach to know the both technics and tactics theoretically, and needles to say, the practical tactics as well. He must know how to apply his knowledge in concrete situation. Furthermore. the coach must know the abilities of his players as well as the frames of the opponents, and he must give attention to the momentary disposition of both players.
It is important for the coach to prepare the player in such way that the player in such way that the player can develop the necessary tactics by himself.
The creation of the tactics in the table tennis reflects in the fact that all positive and good technical, tactical and mental abilities of the player can be realized in the best possible way during the game at the table. At the same time, the continuty as well as the flexibility are most important quality of the tactical creation.
Technique denotes a certain manner of performing a movement in the relatively most efficient way in order to complete a defined motor task. In table tennis, technique may be defined as a form of movement where the notion “form” does not only denote an external feature but the structure and organization of a movement as well. Technique consists of a variety of different elements such as:
basic posture
– leg movement
– body movement
– shoulder movement
– movement of arm, upper arm, forearm, fist
– trajectory and racket position
Interval training is one of the most rational way of practising and it is very difficult to imagine a well organized practising without such work.
The coach is practising the elements of the table tennis with a player (one or more elements in a given combination), according to the need of changing the ball rotation, the direction and the length and the intensity of the desired game rhythm.
How coach could forster ability of good Players?
Table tennis is one of the most sophisticated sports. It requires a practically infinite stores of skills, tactical and technical. fastness, stamina, dexterity, ball control, cunning, good reflexes, quickness in decismn, a good nervous system and untiring diligence. Learning table tennis is similar to climb steep stairs and, the number of steps being a great one, you can’t see where the climbing ends. Furthermore the rise of steps being unequal, you fairly may believe that the worse is over when you still have to climb the steepest tread.
When you start to work with one player, it is absolutey necessary to establish his strong and his bad sides.This has to be done from the point of view of the general and specific physical condition from one side, and from the technical-tactics and psychological condition, from the other side…
Tasks and work of the coach.
The basic tasks and aims of the coach are to improve the player’s potentials and his further development. The coach and the player must jointly find the best possible way which could lead to the further improvement and to the progress in the game, without taking into account the physical, mental or emotional side. The aim of each coaches should be: to realize a given aim in general, or realize the determined aim with the least possible time (through the application of the sports sciences).
Motivation is very important factor success
Really, motivation is very important factor of success in all kind of activities, and in table tennis the motivation directed on training, on submitting to efforts, to match playing or playing for victory. Taking into account that the table tennis bacame very demanding and difficult sport, which it is important to start practising in early youth, motivation is playing an important role by youth groups, in time when the young organisme in development is being subordinaded to heavy psyological efforts.
Cocentratio in table tennis
Permanent maximal concentration has a special importance during the whole game in table tennis. Simple mistakes are often the main reason for defeats, and this is why such mistakes could be attributed to the lessening of the degree of concentration.
Relatively small number of players possess natural ability of complete concentration during the game. However, great majority of players have difficulties in some extent in this respect. The work to increase the concentration must be one of the most important tasks of the coach, because only with the full concentration the technical and tactical abilities of the player can be realized.


Taktik im Tischtennis. Mit dem Kopf gewinnen.

Bok är skriven av Prof. Radivoj Hudetz

Prof. Radivoj Hudetz

Profesor Radivoje Hudez
Han har undervisat Bordtennis teknik och lång tid medlem i styrelse i ITTF
I många år han var föreläsare på 
internationella bordtennis seminarier i:
Grekland, Schweiz, Italien, Ryssland, Frankrike, Egypten, Israel, Cypern, Ungern, Österrike,Tjeckien, Kroatien,Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Norge, Serbien, Makedonien och 
inte minst Tyskland, gav han föreläsningar.
Från och med 1987 var han konsulent för undervisning för tränare i Tyskland Bordtennisförbundet i flera år .

Delar från boken

Taktik im Tischtennis. Mit dem Kopf gewinnen.

Bokens innehåll








Taktikens grundstenar



Racket grepp



Spelsystemet,  offensiv spelare och defensiv spelare



Taktik mot offensiva spelare



Taktik mot defensiva spelare



Inverkan och kontroll



Övertagandet av initiativet från attack spel



Risk – bedömningen






Taktik mot material spelare



Taktik mot 13 boll (Tid Spel) 



Taktik i dubbel









Användningen, taktik teamout






Utbildningen av taktik



Råd för den praktiska delen



Om författaren






Taktikens grundstenar
Ett kapitel ur Prof.  Radivoj Hudetz,
Taktik im Tischtennis. Mit dem Kopf gewinnen.
Liten översättning från tyska av Bengt Ericson
För att kunna genomföra en taktisk plan med framgång, använder en spelare olika taktiska grundstenar. Dessa utgörs av bollens hastighet, rotation, riktning, placering och bana. De kan ändras under spelets gång och låter sig kombineras på många olika sätt. På det viset kan oändligt många olika spelsituationer uppstå. Taktiska grundstenar handlar enbart om de tekniska och taktiska element med vilka spelet om en poäng byggs upp. Spelarens fysiska och psykiska egenskaper har man då ännu inte berört. Taktiken under en match består dessutom inte bara av nämnda grundstenar utan omfattar många olika handlingar, som till exempel intensivt spel mot motståndarens svaga sidor, hur man utnyttjar pauser för att dra ner eller trissa upp spelrytmen, och mycket annat.
Det finns huvudsakligen två sätt att påverka spelets tempo. Först och främst genom slagväxlingens frekvens, som ökar med ett tidigare tillslag på bollen. I det fallet rycks även motståndaren med och bollbanan blir betydligt kortare. (Om en boll träffas 25 cm tidigare har den också bara 25 cm kortare väg tillbaka, vilket betyder en vinst på en halv meter). Det andra sättet innebär ökad hårdhet eller kraft i slaget, vilket ger snabbare bollar.
Med tanke på det lilla utrymme som bordtennis spelas på, ser det vid första anblicken ut som att man alltid bör spela bollen så snabbt som möjligt, för att motståndaren ska få kortast möjliga tid att reagera. Men i praktiken kan även en långsam boll vara verkningsfull, om man växlar tempo i spelet och kombinerar snabba bollar med långsammare. Vid mycket snabba bollar måste man dessutom ha klart för sig att det är svårare att kontrollera slaget ju snabbare bollen anländer, vilket direkt ställer krav på spelarens tekniska kunnande. Ju stabilare och framför allt anpassningsbar tekniken är, desto precisare kommer också spelaren att kunna spela snabba bollar. En avsiktligt växling av hastighet och slagstyrka, så kallad tempoväxling, är ett mycket verkningsfullt och framgångsrikt taktiskt medel i bordtennis.
Moderna defensivspelare försöker störa en offensiv spelares rytm med inflikade angrepp, där tempo och rotation förändras samtidigt . En offensiv spelare försöker också att variera tempo och rotation i angreppet, för att göra det svårare för den defensive att returnera precist.
Tempoväxling som taktiskt medel används också framgångsrikt av offensiva och blockerare i spel mot andra offensiva eller blockerare. Skruvande offensivspelare växlar gärna tempo och rotation mot blockerare för att försvåra blockeringen. Om man blockerar och varje boll träffar racketen med nästan samma hastighet och rotation, kan man lätt ställa in sig och närmast automatiskt hålla fram racketen; det enda problemet förblir då var motståndaren placerar bollen. Men om angriparen ständigt växlar hastighet och rotation på bollen, och dessutom placering, blir motståndarens uppgift väsentligt mer komplicerad, eftersom inte bara den växlande placeringen utan också växling i tempo och rotation måste tas med i beräkningen. Omvänt spelar också en blockerare snabbare eller långsammare och med olika placering, för att förleda angriparen till misstag, eller för att eventuellt få en egen chans. Detsamma gäller naturligtvis också för spel mellan två offensiva eller mellan två blockerare eller kontringsspelare. I modern bordtennis växlar de nämnda rollerna ständigt, till och med inom samma bollväxling. Spelare som Samsonov går ofta omärkligt över från rollen som blockerings- och kontringsspelare till den som angripare, kontrare eller till och med försvarare, den sista rollen oftast med höga toppspinn (ballongplock) från distans.
Framför allt ska man undvika att spela flera bollar efter varandra i samma tempo, vilken speluppfattning det än gäller. En motståndare kan alltid snabbt och lätt ställa in sig på ett spel där det inte förekommer någon tempoväxling. Som regel skall man bemöda sig om att växla mellan snabba och långsammare slag så distinkt som möjligt – det är till exempel ingen fördel att successivt öka hårdheten i en slagväxling. Lika tokigt är det att alltid spela snabbare och snabbare. Man måste allt emellanåt också kunna dra ner på tempot och göra spelet långsammare. Ofta kan man spela till sig en poäng just på det viset, eller en situation som möjliggör ett avgörande slag. En defensiv spelare får till exempel ofta stora problem med en långsam boll, på vilken det följer en snabb som fäller honom pladask. Detsamma gäller även mot en offensiv spelare på halvdistans.
I praktiken sker tempoväxling oftast i förbindelse med en ändring av rotationen. En sådan växling i rytmen omöjliggör för motståndaren att handla automatiskt och tvingar honom att spela varje boll på nytt, vilket minskar såväl hans handlingsutrymme som hans träffsäkerhet.
Bollens rotation har tack vare de moderna racketbelagen och snabblimning fått en utomordentligt stor inverkan på spelet. Rotationer på mer än 150 varv per sekund (mer än 9000 per minut) påverkar bollens studs från bordet och från racketen såväl som bollbanan så starkt att skruv har blivit ett av de viktigaste taktiska medlen. Såväl ändring av rotationens hastighet som dess riktning spelar därvid en stor roll varvid båda, som tidigare sagts, oftast är förknippade med en förändring av bollens hastighet.
Defensivspelare använder sig av rotationsväxling när de skär, genom att blanda bollar med mer och mindre underskruv. Växlingen förstärks av att man vänder på racketen vars sidor är klädda med olika belag. Oftast har man långa nabbar på backhandsidan och ”greppande” nabbar invändigt på den andra. Nu för tiden spelar många defensiva med korta i stället för långa nabbar på backhand. De korta nabbarna gör det möjligt att ge bollen en starkare eller svagare rotation med hjälp av slagvinkeln utan att man behöver vända på racketen. Förändringar i bollens rotation tvingar en angripande motståndare att ständigt anpassa sina slag, vilket hindrar honom från att fritt utveckla sitt angreppsspel eller får honom att missa.
Även moderna offensivspelare med toppspinn växlar rotationsstyrka, oftast ihop med bollhastigheten. Ändring i rotation gör det omöjligt för motståndaren att, så att säga, returnera automatiskt. Varje boll blir annorlunda och motståndaren måste hela tiden ställa om sig, vilket inkräktar på hans handlingsfrihet. Om det däremot alltid kommer lika starkt skruvade bollar kan motståndaren snabbt ställa in sig på det, även om det rör sig om kraftig rotation. Mot ständigt växlande rotation måste han emellertid alltid anpassa sina slag på nytt.
Att byta rotationriktning är, vid sidan av ändring i rotationsstyrka, både i angrepp och försvar ytterligare ett taktiskt medel. Därvid avses i första hand växling från över- till underskruv och omvänt. En angreppsspelare med toppspinn från halvdistans kan i ett kritiskt läge plötsligt låta ett backhandslag med underskruv följa på offensiven. Detta byte av rotation i förening med tempoväxling kan bereda motståndaren stora svårigheter. Visserligen kan ett sådant slag bara lyckas om det kommer som en överraskning, vilket kräver ett vederbörligt stort tekniskt kunnande. Defensivspelare använder ofta den motsatta växlingsföljden. På underskruv följer en angreppsboll med överskruv. Många moderna defensiva spelar med backhand nästan uteslutande underskruvade försvarsbollar, och med forehand övervägande angrepp med toppspinn. Även sådana kombinationer gör livet svårt för motståndaren.
En precis bollplacering är ett enormt viktigt taktiskt medel. Fastän bordets dimensioner är mycket små, kan man spela till sig betydande fördelar med en precis placering. Att stå riktigt i förhållande till bollen är av största vikt för slagprecision och slagstyrka. Man bör därför störa motståndaren med lämplig bollplacering för att därigenom hindra honom att i tid inta en god ställning i förhållande till bollen.
När det gäller bollplacering kan man skilja mellan placering i sidled och i djupled.
Placering i sidled
Diagonal och parallell placering
Vid diagonal placering är bollbanan cirka 20% längre än om man spelar parallellt med bordets långsida. I regel är det svårare att spela parallellt eftersom bollens väg är kortare. Därigenom blir också nätet till ett större hinder för bollens bana genom luften. Dessutom måste kroppshållning, racketens ställning mot bollen och slagets riktning ändras. Å andra sidan har motståndaren kortare tid på sig att reagera när man spelar parallellt, eftersom bollen flyger kortare väg på kortare tid. Dessutom måste han anpassa sin ställning mot bollen. I modern bordtennis är spel med parallell placering ett verksamt och viktigt taktiskt medel.
Alltid när man spelar en boll till ett bestämt område på bordet, kan man förvänta sig att returen kommer i en bestämd vinkel. Om man till exempel spelar en diagonal boll från den egna forehandens hörn, kan man förvänta sig en retur i vinkeln mellan denna forehand-diagonal och riktningen parallell mot backhanden. En diagonal placering mot backhand är i det här fallet omöjlig.
Om man däremot spelar en parallell boll från det egna forehand-hörnet, kan man vänta sig en retur i vinkeln mellan denna forehand-parallell och diagonalen mot backhandsidan, vilket i detta fall kan innebära en nog så oangenäm boll. På grund härav spelar man oftast diagonalt om man står under press, och parallellt när situationen är lovande och det lönar sig att med ett överraskande eller hårt slag vinna bollen eller åtminstone ett tillfälle att slå tillbaka. I de flesta fall bör ett parallellt slag därför inte utföras svagt, utan sätta tryck på motståndaren. Å andra sidan kan man sedan, om man sätter motståndaren under diagonalt tryck, vänta sig en retur i ungefär samma riktning. En situation som man bör utnyttja.
Placering mot rackethanden eller mot kroppen
När det gäller placering i sidled ska man alltid försöka spela mot sådana punkter från vilka motståndaren inte kan nå bollen väl utan att behöva flytta sig – med andra ord: man ska alltid undvika att spela direkt på motståndarens racket. Därtill kan man placera bollen extremt åt vänster eller höger, om möjligt så att den inte studsar ut över kortsidan utan över sidolinjen (krossboll eller vinkling). En annan möjlighet är att spela ”i magen” på motståndaren. Helst ska man då sikta på rackethandens armbåge. Den är en mycket känslig punkt för spelare med klassisk handskaksfattning, eftersom de måste vika ut handen åt forehand eller backhand för att kunna få till ett bra slag. För pennskaftspelare är detta ett mycket mindre problem, eftersom de spelar med enbart ena sidan av racketen, och tack vare såväl deras ”push-” eller ”stöt-teknik” i backhand som deras allmänna forehandsorientering inte har några stora problem att spela framför kroppen utan att behöva vika ut handen.
Vid placering ”i magen” eller mot armbågen på en spelare med klassisk racketfattning är punkten man bör spela mot inte densamma i alla lägen. Den hänger på om motståndaren inväntar bollen i forehand-, backhand- eller neutral position. Om motståndaren står i backhandposition skall man spela mot en punkt till höger om armbågen (om han är högerhänt). Om motståndaren däremot står i forehandställning siktar man mot en punkt mellan armbågen och kroppen. Vid spel mot kroppen är motståndaren tvungen att först besluta om han ska spela bollen med forehand eller backhand, och samtidigt om han måste förflytta sig i sidled. Allt detta kostar tid, försvårar returen och kan leda till direkt poängförlust. Om mottagaren spelar bollen med forehand blir det mycket troligt en forehand mitt framför kroppen, eftersom det inte finns tid att inta en riktig forehandsställning och göra sig beredd. Om han däremot beslutar sig för att slå med backhand, så kommer en högerhänt att med höger ben ta ett steg åt forehandsidan, flytta kroppsvikten dit och vrida kroppen åt backhand för att kunna spela en backhand från mitten av bordet. Detta är ofta fallet med spelare som är bra på backhand. Svagheten hos en sådan reaktion ligger i att backhandhörnet därigenom blir utan täckning, och i en dålig ställning för mottagaren om nästa boll skulle komma i forehand. Allt detta är reaktioner i en nödsituation som bör övas i träning; såväl spel mot armbågen som svar på sådant. Särskilt väl lämpat är här att träna med ”lådan”.
Placering mot kroppen hänger inte bara på motståndarens ställning eller det slag han nyss har spelat, utan också på hans spelstil och rörelsemönster. Att placera bollen på ett lämpligt sätt är därför inte enkelt och fordrar att man ständigt iakttar motståndaren. Efter en kort serve, eller som fortsättning på ett spel med korta bollar, har en placering på motståndarens armbåge särskilt goda utsikter att lyckas. Motståndaren står då nära bordet, så att en lång, aggresiv stöt eller en hård flipp mot armbågen ger honom stora svårigheter. På en diagonal slagväxling backhand mot backhand kan en snabbare boll i armbågen eller på höger sida nedanför armbågen (på en högerhänt) spelas. På en diagonal forehandsduell kan den snabba bollen sättas mot kroppens vänstra sida (på en högerhänt).
Taktiska varianter vid placering i sidled
När det gäller placering över bordets bredd finns det några taktiska grundscheman. Man kan fördela bollarna extremt till höger och vänster i avsikt att försvåra för motståndaren att fånga upp hörnbollarna och därmed förhindra att han kommer väl till för att slå. Sådana placeringar används övervägande mot forehandsorienterade offensiva från halvdistans och mot defensiva. Däremot kan sådana placeringar rentav spela i händerna på tvåsidiga offensiva och offensiva som står nära bordet, på grund av den kortare bollbanan och hjälpa dem att bättre komma till angrepp, eftersom de får bättre plats att utföra verksamma slag. I vilket fall är en ständig placering långt över sidorna endast i undantagsfall framgångsrik. Normalt fördelar man bollarna oregelbundet och i möjligaste mån avpassade efter den konkreta situationen.
En annan ofta använd möjlighet består i att slå bollen flera gånger i samma hörn och överraskande byta hörn när en gynnsam situation uppstår. Övervägande spelar man då diagonalt mot en typisk forehandsoffensivs djupa backhand, i avsikt att om möjligt sätta hans forehand ur spel. Då måste man ta med i beräkningen att en forehandspelare är beredd på ett sådant spelsätt eftersom man ofta använder det mot dem. De är dessutom beredda att snabbt förflytta sig för att ta poäng med forehanden. Så snart en forehandspelare visar tecken på att flytta över, bör man placera en boll i djupa forehandsidan. Den motsatta varianten, med spel över forehanddiagonalen och plötsligt byte mot backhand eller armbågen, förekommer också i praktiken, helt klart oftare sedan man införde 40 mm-bollen. Den sätts ofta in i en angripares spel mot försvar, och då oftast mot den förment svagare forehandsidan hos motståndaren, varefter en boll plötsligt slås mot armbågen eller backhandsidan, vilket vållar stora problem vid omställning från forehand. Också vid dueller forehand-forehand loop mellan två offensiva spelare ser man ofta denna placering; den som först kan växla placering mot armbågen eller parallellt mot backhand vinner oftast poängen. Intensivt spel mot djupa forehandsidan förekommer också mot de offensiva forehandspelare, som spelar sämre angrepp härifrån än från backhandhörnet. Placering i djupa forehand används också inte sällan av defensiva i spel mot offensiva.
Placering mot kroppen eller armbågen väljer man med fördel mot spelare med klassisk racketfattning som står nära bordet. Hårda slag mot kroppen gör också nytta mot offensiva från halvdistans och mot defensiva. Placering mot kroppen följer oftast på placeringar i forehand- eller backhandhörnet i ett försök att avsluta mot kroppen.
När man väljer placering måste man alltid betänka hur motståndaren reagerar på den. Storvuxna spelare med långa armar, alltså längre hävstänger, har i regel mindre problem med placering i hörnen, men större med placering mot kroppen. För mer småväxta spelare är det däremot omvänt.
De forehandsorienterade offensivas svaga punkter hittar man på djupa backhandsidan och djupa forehandsidan, liksom vid korta bollar mot forehand. Djupa backhandsidan är en öm punkt även för att backhand är deras svaga slag och de dessutom alltid står beredda i forehandposition. Djupa forehandsidan är en svag punkt eftersom de vanligtvis står extremt långt åt backhandhörnet för att kunna täcka även det med forehanden, varvid vägen till djupa forehand emellertid blir mycket lång, så att de bara med svårighet hinner komma i läge för en boll på djupa forehandsidan. På grund av lång väg har denna spelartyp också svårigheter med korta bollar i bortre forehand. Dessa spelare kommer dessutom i dåligt läge för nästa boll efter en kort mot forehand: en högerhänt står då med sitt högra ben direkt mot bordet och axeln framåtvriden och en sådan position är ogunstig för ett följande forehandslag. Och backhandsidan är då inte heller täckt.
Hos tvåsidiga offensiva och hos backhandsorienterade offensiva ligger den svaga punkten i djupa backhand. Spelare som helst står vid bordets mitt kan inte så lätt täcka den. Också forehandzonen nära mittlinjen är en svag punkt, eftersom tvåsidiga spelare ofta vill spela backhand härifrån. Då står de emellertid inte så bra till för bollen, och är efter slaget dåligt förberedda att fortsätta angreppet med forehand, helt bortsett från den då även dåligt täckta bortre backhand. Ofta är också en kort boll mot forehand en öm punkt för dessa spelare. Inte för att de skulle ha lång väg till bollen eftersom de ju står i mitten. Men som backhandorienterade spelare har de ofta backhandfattning på racketen och med en sådan kan man knappast slå en bra forehandflipp.
Placering i djupled
Placeringar i längdriktningen, det vill säga med kortare eller längre bollar, hör ofta ihop med ändringar i rytmen. Såväl defensiva som offensiva från halvdistans har problem att efter långa bollar reagera bra på en kortare. Vilket också gäller omvänt.
I spel mot defensiva kan en kortare eller helt kort boll följa på flera långa, djupa slag, vilket tvingar spelaren närmare bordet. Därefter slås en lång och snabb boll, ofta i magen. Faran för anfallaren ligger i att han inte spelar den korta bollen tillräckligt precist, varpå den defensive inte bara har tid att hinna upp bollen utan också kan gå till poänggivande anfall.
Växlingen lång/kort eller kort/lång används också i olika varianter i spel mellan två offensiva. Till exempel följer på kort/kort-spel en lång, hård flipp; eller på en snabb, lång blockering följer en kort, långsam blockering. Men sådana bollar kan ändå inte spelas med framgång mot offensiva som står nära bordet. De har knappast problem att hinna fram till de kortare bollarna.
Även bollarnas bana har betydelse för spelet och kan sättas in som taktiskt medel, särskilt vid skruvade anfall och vid ballongplock, där man spelar höga bollar med överskruv. Vid långsamma angrepp med skruv flyger bollen i en hög bana, vid snabba skruvade slag i en flackare. Därvid kan rotationen vara lika stor, medan hastigheten är en annan. Vid ballongplock flyger bollen i en mycket hög båge. Därigenom vinner man tid för att placera sig för nästa boll. Ballongplock spelas bäst så att bollen flyger så högt som möjligt med mycket rotation framåt och träffar baslinjen. Då studsar bollen flackare från bordet och vinkeln blir oförmånlig för ett poänggivande slag. Om det därpå följer ett svagare slag till angrepp, kan man möjligen få tillfälle till motangrepp.

Översättning från tyska av Bengt Ericson


Technique with Vladimir Samsonov

Bok är skriven av Prof. Radivoj Hudetz

Prof. Radivoj Hudetz

Profesor Radivoje Hudez
Han har undervisat Bordtennis teknik och lång tid medlem i styrelse i ITTF
I många år han var föreläsare på 
internationella bordtennis seminarier i:
Grekland, Schweiz, Italien, Ryssland, Frankrike, Egypten, Israel, Cypern, Ungern, Österrike,Tjeckien, Kroatien,Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Norge, Serbien, Makedonien och 
inte minst Tyskland, gav han föreläsningar.
Från och med 1987 var han konsulent för undervisning för tränare i Tyskland Bordtennisförbundet i flera år .

Delar från boken

Technique with Vladimir Samsonov

Bokens innehåll



I.1.  Introduction


I.2.  Game technique


I.3.  Tendencies in development of playing technique


I.4.  Structure of a stroke movement


I.5.  Point of impact


I.6.  Biomechanical basis of the game and anatomic characteristics


I.7.  Reaction time and anticipation


I.8. The ”touch”


I.9.  Rotation of the ball




II.1. Introduction


II.2. Racket rubber


II.3.  Change of rubber on a racket


II.4.  Kinds of rubbers


II.5.  Maintenance of rubber


II.6. Speed gluing procedure


II.7. Manner of playing against different rubbers


II.8. Racket blade


II.9. Choice of table tennis rackets




III.1. Shake-hands grip


III.2. Penholder grip


III.3 Basic differences between penholder and shake-hands grip


III.4. Which grip should be used




IV. 1. Basic position


IV.2. Technique of footwork




V.1. Introduction


V.2. Contact with a ball


V.3. Observationof ball flight


V.4. How to use a free hand


V.5. Attack without rotation


V.6. Attack with rotation – topspin


V.7. Block stroke


V.8. Cut defence


V.9. Push


V.10. Service


V.11. Return of service


V.12. Flip


V.13. High loop defence (lob defence)


V.14. Short ball


V.15. Connection of basic strokes


V.16. Penholder technique


V.17. Change of speed and rotation




VI.1. Introduction


VI.2. Technical training


VI.3. Learning table tennis technique


VI.4. Teaching basic technique


VI.5. Correction of technical mistakes


VI.6. Work with beginners


VI.7. Bilateral practice


VI.8. Pedagogical principles of table tennis practice






The “touch”
The expression “touch” is well known and understandable to each tennis player. But, when one has to define this expressmn,certain difficulties occur. It is usually said that touch is just touch, and that it is not possible to explain it property.
Touch” may be defined according to A. Vajnstajn as a feature that exists of several components. The player’s touch denotes capability of the player to decide (while making a stroke) where, at which trajectory and how far the ball has to fly. Besides, there is also a capability to follow, to change the tempo and rotation of the opponent’s stroke, to adjust to the opponent‘s balls, as well as the capability to recognize on time direction, flight speed and rotation of the coming ball. in other words, touch is composed of a capability to precisely hit the goal with the ball, a capability of anticipation i.e. foreseeing, developed kinesthetic feelings, an ability to precisely dose the muscle tension and to promptly react to visual signals. Besides, a significant role in the development of touch is conscious performance of a movement, “living through” one’s own stroke. It can be said that touch is a special feature of visual reaction and the clear feeling one has for a movement that enables easiness, firmness, freedom and naturalness of a movement.
In order to define and measure touch as precisely as possible, research of afferent individual components which altogether produce touch, was started. Therefore, accuracy in hitting a certain target was measured, as well as the player’s ability to conclude beforehand from the move the opponent makes when hitting the ball, the trajectory of a ball hit by the opponent. Using a kinemameter the player’s ability to precisely differentiate muscle tension was measured. The ability to dose precisely muscle tension was defined through a dynamometer. In order to measure as exactly as possible components, which aitogether create touch, promptness of reaction to visual and auditive signals was measured too.
It was undoubtedly established in the analyses of stated data that each of the above-mentioned components is one of the elements, which altogether form what is, in table tennis, called ”touch”.
As touch is a very important element in a player’s development! it is necessary to search for a possibility to improve it through training, as each other element. There are players that have an inborn sense of touch and players who do not have it. In order to improve touch through training, especially in players who do not have it inborn, the following modes of practice will be applied.
Stroke control
In order to improve touch it is necessary to perform strokes With full concentratlon and be able to consciously perform the whole course offla stroke. It means that a stroke should not be performed automatically, but one s own course of a movement stroke” should be “lived through“ while it IS performed, and/or a player should consciously control each part.
The supposition for successful undertaking is that the player knows exactly how the course of a stroke should be performed. A player will succeed in grasping the essentials of a technically correct performance of strokes through the help of his coach, by observing other good players and by studying relevant expert literature. Then the player will be able to help himself control the performance of strokes and correct his own mistakes.
Tasks for successful performance of exercises
In technical training a player should try to consciously control the course of each movement of a stroke, and not to perform a stroke automatically.
Characteristic parts of a certain stroke, especially those parts that are not appropriately perfected, should be individually analysed in order to make the player absolutely conscious of them, and then link all parts together as a whole. In such a manner, a player should consciously analyse the starting position of a racket while performing a stroke. Then, in his thoughts, fix the hitting point at which the racket hits the ball as well as all other important elements of a stroke, in order to be able, in the uninterrupted course of a stroke. check each detail of a stroke by using internal control.
In the course of studying the performance of a certain stroke it is very useful to video record the course of stroke movement, and then analyse with the coach the stroke movement, so that the player becomes conscious of the mistakes he makes, and as a helping device the player can use a mirror in order to control his own stroke.
During the basic technique training considerable help in performing stroke can be when the coach leads the player’s hand. An experienced coach has the possibility to lead the hand of a player in performing a certain stroke and, in such a manner, gives direct information on how the stroke should be performed.
Hitting precision
One of the component parts of touch is hitting precision, and/or player’s ability to exactly state where thr ball will fly. One can improve touch by concentrated exercises.
In training it is necessary to pay attention to the conscious effort of sending the ball to the point the player has chosen before ho hues started to perform a stroke. With special exercises requiring hitting a certain mark on tho table, a player will relatively soon succeed in improving his touch.
Precision can be trained by marking with chalk, or in some other way, at first big and than smaller and smaller fields on the table which should be hit by the bail. Later on, several fields should be drawn on tho table, and then, immediately before the stroke is performed, order which field is to be hit.
As a variation of such training it is posslble to cover a greater pan of the table with cloth or paper, and leave a smaller part of the table as a surface on which the ball should be destined.
In service training a match box or something similar may be used as a target that should be hit by a ball. Several targets may be used in order to be hit successively in training. The exercise will end when the target has been hit with a defined number of hits.
In table tennis a player has such a short period of time to react that it is necessary for the player to know in advance where the bell hit by the opponent will fly because when the player is not able to foresee it, his chances of timely reaction will be very little. Success in play is directly connected with the ability to anticipate where the opponent will destine his ball i.e., to anticipate the opponent’s action.
In order to improve anticipation it is necessary to use in training as frequentiy and as much as possible different sparing partners and gain experience in such a manner with different types of partners. While training one should play with different partners even when these players are not equal in strength. One can gain necessary experience of, and/or improve anticipation even when training with weaker partners. what directly influences improvement the touch.
It is especially useful to use training exercises in which different sparing partners change each other in quick rhythm. The coach can practice it by giving a signal to players every several minutes to change partners at tables. It is possible, eg. to play a tournament in which tables are marked from number one to the number of existing tables. On table number one weaker players will start and the last table will be for the best players. Several minutes should be played until the coach gives a sign to stop. A player who is leading at the time the stop sign was given goes one table towards the best table and the one who lost goes to a table towards the weakest table (in case the score is indecisive at the moment the play is stopped, a winning point is played), and then it is played again until the coach gives a signal to stop. After several of such rounds have been played, best players will gather round table no. 1, and the weakest round the last table, but in the meantime they will all play short interacting matches, and due to constant change of partners this will have a positive effect on anticipation, and/or development of the touch.
In order to improve anticipation, it is also useful to observe good players and try to consciously guess in advance what that player will play, and/or where he will destine his bail and with what kind of stroke. Special attention should be put on rotation of the ball and try to perform in one’s thoughts adequate correction of one’s own stroke that would be used as the response to the opponent’s action.
Dosing muscle tension
In order to improve touch it is necessary to constantly improve the ability to dose muscle tension. The greater the ability to precisely dose muscle tenson, the better touch will be.
It is necessary to practlce with the extreme changes of playing tempo. So, forehand-contra strokes can be practiced in a manner to alternately change, regularly or irregularly, slow, and then hard, quick strokes. Such tempo changes should be exectJted in other training exercises too.
In the preparation period it is useful to practice occasionally with rackets of different weight. It is possible to load one’s own racket with additional loads or even better to play occasionally with a racket that has a hollow handle in  which weights of different heaviness can be put. In such a manner, it is possible to improve the precision of dosing muscle tension, as a player is getting
used to define the strength of muscle tension as precisely as possible under different conditions.
In order to improve the precismn of dosing muscle tension it is also good to practice wrth balls of different heaviness and hardness. Special training balls that some producers make can be used for such training, and which differ a lot in weight and size from competition balls.
In summer, the possibility to occasionally play outdoors should be welcomed as the wind that disturbs players will require additlonal precision and control in dosing muscle tension, and in such a manner touch will be improved.
Influence of the material
One of the most important components of touch is the table tennis player´s ability to decide upon an angle, trajectory and distance the hell will fly away. One of the very important suppositions regarding presision in a plays is adequate playing material, i.e., blade and rubbers In any case, it is important for the player to have the kind ol material that enables him to perform in the best possible way those strokes he uses most in his kind at play Besides, a racket has to ensure the best possible control of the ball in the play
Each player has to choose in his own interest adequate playing material that will correspond with the level of his table tennis knowledge as well as his way of playing.
Reaction speed
Good touch is not possible without an adequate reaction speed. It IS necessary to work continuous|y on the improvement of reaction speed in order to improve also in this manner the touch.
It is useful in training to perform exercrses in which players respond to optical and/or acoustic signals arranged in advance, perform as quick as possible each time a different stroke from their very own range of strokes, all connected with adequate foot work. While doing it. players perform a stroke with racket without a ball.
In order to improve reaction speed players should practice running wuth swift changes of running direction and turns according to relevant signal given by the coach. A useful exercise is also when a player turns his back to the table, and turns towards the table only after he has heard the sound of a ball served by the opponent from the other side of the table. and then tries to return correctly the served ball.
The coach has about fifty balls in a box and in quick sequence takes one after the other one, and directly from the air hits it with strong swing of the racket and directs it to different places on the half of the table a player is practicing on. A player who is exercising has to try to react as quickty as possibte and try at least to put a racket in the position to catch the ball hit by the coach.
As said before, touch is a very important characteristic of a player; it is even the characteristic that usually show: at sight the ’talent’ of a certain player. However, touch is a complex characteristic and should be syetematically improved in a manner to improve all these individual characteristics that together form the touch. It is certain that each player will profit directly in the long run by practicing the stated exercieee and they will help him to develop more quickly.